Jag har ett barn inom mig
Hon ska heta Ilska
Hon längtar efter att få höja sin röst, men
hon har inte ens fötts än
Ilska växer, tar all min kraft och energi
Jag är rädd för den hon en dag ska bli
Mina andra känslor har vuxit upp med mig
sida vid sida
Fajtats om att ta plats i mitt kroppspalats,
vissa mer starka än andra
Ångest kan egentligen gå själv
men han sitter ofta på mina trötta axlar
viskar i mina öron alla oroliga tankar
Ångest säger att ingen kommer att gilla Ilska
att alla kommer vilja henne illa
att såna som hon inte får finnas
Glädjes röst blir allvarlig när hen säger att Ilska är farlig
Rädsla håller med, säger att Ilska är obehaglig
Så jag slutar äta, men Ilska växer ändå
Får näring från allt hat som grott i flera år
Hon sparkar så hårt att det är svårt att gå
Depression stoppar om mig
Lägger sig som ett tyngdtäcke över hela min kropp
Säger att det inte gör nåt
att jag bara ligger still
att jag ändå aldrig kommer räcka till
Och någonstans vet jag att det är sant
Jag försökte faktiskt bli bekant med nån form av ilska som liten
Men varje gång jag försökte släppa fram den skiten
var det som om hela jävla SORG-eliten blockerade med sin skyddsarmé
Tårarna trillade ner
Och någon la huvudet på sned och sa
”Nämen, är du ledsen?”
Och jag ville skrika att jag var arg
Men SKAM färglade mina kinder med rött bläck
och pressade samman mina läppar till ett rakt streck
Nu skriker alla känslor STOPP, MIN KROPP
Du måste göra abort,
Ilska måste bort, säger dom
Men
jag tror att ilska är en sort
som mitt system har saknat
som en bortdomnad kroppsdel
som äntligen vaknat
Jag vill inte att Ilska ska dö ifrån mig
Så det blir kejsarsnitt akut
Min Ilska måste ut
innan både hennes och mitt liv tar slut
Och om du inte flyttar på dig
så kommer du få höra
Hennes alldeles
första
skrik
Tess Rikardsson 